well
Jag har nu förstått varför jag är som jag är bland andra människor, varför jag alltid är tyst och sitter där i mitt lilla hörn.
När jag säger något hör ingen mig ändå och om någon nu skulle höra mig så blir jag oftast nertrycke eller så retas de som om jag sagt något konstigt..
Så jag sitter där tyst i mitt hörn och låsas som jag inte finns, och visst vissa säger till och med "oj, men satt du där, jag såg dig inte" eller "men är du här"
Så jo jag är tyst men i mitt huvud skricker jag för full hals åt er alla, jag somnar alltid med tårar i ögonen för allt ljud jag har i huvudet som jag bara vill stänga av.
Så ja där va mitt deprimerade inlägg, är mycket sådant nu.
